Tab. 196/1-196/6, den Ryska Samaragrenen.

Publicerat 5/4 2015.

Komplettering av Släktbokens Tab. 196 på sidan 118. Denna komplettering är tidigare och mer omfattande presenterad med bl.a. foton på Släktföreningens hemsida här.

Nytillkommet: Tab. 196/1, Tab. 196/2, Tab. 196/3, Tab. 196/4, Tab. 196/5 och Tab. 196/6.

Denna komplettering ersätter följande personer i Släktbokens avsnitt ”Släktmedlemmar utan känd anknytning” på sid 403:

Nr 46, 46/1, 46/2, 46/3, 46/4 och 46/5.

Tab. 196/1

Reinhold Friedrich/Feodor Ivanovitj (son till Christoph Heinrich i tab. 195) f. 1755 20/9 på herrgården Panten i distriktet Valmiera, hertigdömet Livland, döpt enl. luthersk tro¹, d. 1816 eller -17² i Samara. Son till Christoph Heinrich von Knorring och hans hustru Jadwiga (Hedwig) Beata Löwis of Menar. Herrgården var sedan 1630 i familjen Löwis of Menars ägo efter en donation av svenske kungen. Officer; frimurare³.

I ryska arkivhandlingar⁴ samt i biografiska samlingarna för Livgardet till häst finner vi hans biografi⁵. Liksom flera andra medlemmar av denna gren var även han examinerad från 2:a kadettkåren för adliga i S: t Petersburg; 1777 26/5 underlöjtnant vid Simbirska musketörreg:t; 1777 22/9 löjtnant; 1778-1779 tjg i Polen; 1783 25/12 kapten; 1785 26/5 sekund-major; permitterad p.g.a. anhållan; 1789 11/6 åter i tjänst, vid 2:a Estniska kyrassiärreg.; 1789-1790 bevistat kriget mot Sverige i Livland; 1790 sårad med två kontusioner (hjärnskakningar) i slaget vid Salakielami; 1794 13/12 transp. till Naschenburgska musketörreg:t utöver manskapet; 1795 25/4 anställd som borgmästare i Telma/Telshi i provinsen Pskov; 1796 2/710 enl. anhållan, på grund av sjukdom överförd genom Statl. Militärkollegiets förordning till civiltjänst med motsvarande grad; 1797 3/2 kollegieassessor; 1799 7/7 avsked. Efter sin pensionering föreståndare i generalmajor Sergej Andrejevitj Kushelevs admistration i Andreapol. Tilläggas kan att 1801 hade S. A. Kushelev startat vad som kom att i Ryssland gå till historien som det kända företaget "Andreapolsky mineralvatten", och Feodor Ivanovitj var Kushelevs lojala assistent. Efter krigsslutet 1812 köpte sig Feodor Ivanovitj en gård i provinsen Simbirsk (vid Volgafloden), dit han också flyttade med hustru och son. 1816 tjänstgjorde han som domare i lokalrätten i Samara.

G. 1:o m. Helene (Hedwig) Frederica Moratz, begravd 1784 24/4 (samma vecka som tvillingdöttrarna föddes, se nedan)

G. 2:o 1794 1/11 m. Sophia Elizabeth Grüner. Levde 1844⁶. "Sofia Ivanova, dotter Gruner" enligt den ryskortodoxa matrikeln.

Enligt Regerande Statens Förordning från 15/1 1847 erhöll barnen bekräftelse på sina ärftliga adelsrättigheter⁷.

Barn i 1:a giftet:

1. Carl Georg Fedorovitj f. 1783 d. 1813, av livländsk ärftlig adel; liksom flera andra medlemmar av denna gren var även han examinerad från 2:a kadettkåren för adliga i S: t Petersburg; tjg vid Livregementet till häst vid ryska kejserliga hovet; 1799 20/9 beviljad avsked från 2:a kadettkåren; i tjänst vid beridna gardeskåren; 1799 17/11 överförd som kornett till Olviopolskys husarer; 1802 löjtnant; 1806 personlig kapten; deltog i kampanjerna 1806-1807; 1807 kapten; 1809 på på egen begäran, på grund av sjukdom, avsked från tjänsten med majors grad; 1810 åter som kapten i Tatariska Lanciärkåren; 1813 20/4 dödad i strid vid slaget i Lützen mellan å ena sidan segrarna (Napoleon) Frankrike och hertigdömet Warszawa, och å den andra sidan Ryssland och Preussen. Ogift.^{8 9 10}

1. Wilhelmina Helena Fedorovna döpt Riga (S:t Gertr.) 1784 16/4, tvilling, d. S:t Petersburg 1840 3/2, begr. (St. Cat.) 6/2¹¹.

1. Anna Juliane döpt Riga (S:t Gertrud) 1784 16/4, tvilling¹².

Barn i 2:a giftet:

2. Anna Louise Natalie Fedorovna, f. 1795 15/2¹³ (i Maria ortodoxa församling).

2. Jegor (Georg) Fedorovitj f. 1802 24/5. Se Tab. 196/2.

Maria Fedorovna¹⁴

Tab. 196/2

Carl Georg/Jegor Fedorovitj (son till Feodor Ivanovitj i Tab. 196/1) f. Adreanopol 1802 24/5 d. mellan 1840-1845¹⁵; faddrar var generalmajor Sergej Andrejevitj Kushelev och S:t Petersburgska godsägarinnan Agrafena Jakovlevna Tjertova. Liksom flera andra medlemmar av denna gren var även han examinerad från 2:a kadettkåren för adliga i S: t Petersburg; därefter i tjänst vid IX:e Gardesjägarregementet; 1818 page hos Hennes Kejserliga Majestät¹⁶, 1819 9/2 junkare vid IX:e Jägarregementet; avgick med löjtnants grad 1825 4/3 p.g.a. familjeförhållanden; 1845 införd i adelsboken för Simbirsk.^{17 18}

G. m. Anastasia Jakovlevna NN. Som änka efter löjtnant Knorring registrerades hon som ägare till gården i i Jelshanka, Chekalinsky s:n.¹⁹

Från och med makarna Jegor Fedorovitj och Anastasia Jakovlevna fortsätter släktgrenen inom den rysk-ortodoxa tron.²⁰

Ett skeende som kom att påskynda och underlätta nya etableringar i just Samara, var att ryska bosättningar där, fram till 1700-talets slut ofta hade drabbats av attacker från basjkirer, kalmucker och andra nomadfolk²¹. Så även Jelshanka. För att skapa ordnade förhållanden deporterades 1842 många nomader till Ural, varpå stora landområden intill Volga (bl.a. Jelshanka) blev tillgängliga för nya och permanenta bosättare, till förmånliga villkor. Adliga, borgare och officerare kom att etablerade sig där med sitt tjänstefolk. Ett uttryck för detta kan ses i att mellan åren 1840-1844 kom löjtnant Jegor Knorring, av ärftlig adel, att tilldelas ett stycke mark om ca 200 tionden i Jelshanka.²² 1851²³ ansöker änkan Anastasia Jakovlevna om att hon och hennes 3 barn måtte överföras från adelsboken för Simbirsk till Samaras adelsbok II, vilket beviljas. Därav framgår även att barnen Peter Jegorovitj, Elizabeth Jegorovna och Nikolaj Jegorevitj tillhör den kristna religionen. I en förteckning²⁴ från 1854 28/12 över adliga markägare i Samara anges att till löjtnantstänkan Anastasia Jakovlevna Knorrings gård hör 45 manliga och 58 kvinnliga arbetare, 330 tunnland mark, varav 315 brukas.

Barn:^{25 26}

Elizabeth Jegorovna f. Jelshanka 1833 16/10. Faddrar: underlöjtnanten Aleksej Timofejevitj Jesipov och Maria Fedorovna Knorring.

Peter Jegorovitj f. 1836 29/6. Se Tab. 196/3.

Nikolaj Jegorovitj f. 1840. Se Tab. 196/4.

Tab. 196/3

Peter Jegorovitj (son till Jegor Fedorovitj i tab. 196/2) f. Jelshanka 1836 29/6. Adelsman i Samara. Faddrar: underlöjtnant Aleksej Timofejevitj Jesipov och Jefrosinja Semjonovna, löjtnanten Fjodor Fjodorovitj Zjulebins maka²⁷. Kontorist, anst. vid länsadministrationen²⁸.

G. Alexandra Nikolajevna.

Barn:

Peter Petrovitj f. 1870²⁹.

Nikolaj Petrovitj f. 1878³⁰.

Tab. 196/4

Nikolaj Jegorovitj (son till Jegor Fedorovitj i tab. 196/2), f. 1840 Nikolajev, Jelshanka; begr. 1914³¹; fadder: underlöjtnant Aleksej Timofeevitj Jesipov. Nikolaj Jegorovitj var en lokal förgrundsgestalt; kommunråd; ägde 216 ha i södra Jelshanka, Chekalinsa s:n.;³² representant för adeln i Samara-distriktet; aktiv deltagare vid genomförandet av jordreformen 1861 (efter reformen avskaffade kejsar Alexander II livegenskapen i Ryssland). I Jelshanka finns ännu "Knorringska sjukstugan" bevarad, liksom "Knorringska skolan" och lärarbostaden. Nikolaj Jegorovitj var initiativtagare och tillsynsman för dessa och andra samhälleliga institutioner inom hela distriktet³³. Dekorerad m. S:t Vladimirorden av 4:e stl.

G. 1876 m. Elisabeth Andrejevna NN, f. 1859 d. 1882.

Barn:

Boris Nikolajevitj, 1875-1938. Se Tab. 196/5.

Nikolaj Nikolajevitj, 1880-1967. Se Tab 196/6.

Aleksandra Nikolajevna. Anges 1903-04 som ägare till 18 ha i Chekalinska s:n, Samara³⁴.

Tab. 196/5

Boris Nikolajevitj (son till Nikolaj Jegorovitj i Tab. 196/4), f. Jelshanka, Samara 1875 6/6 d. Kazakstan oktober 1940. Enl. Samara läns adelsbok³⁵ hemmahörande i Chekalinsky s:n., ägare till 30 ha i södra Jelshanka, Chekalinsky s:n.³⁶ Examen från gymnasiet i Simbirsk; ex. Veterinärmedicinska Anstalten i S:t Petersburg; ex. från Kazans Universitets juridiska fakultet; tjg vid ministerium i Moskva m.a.a. hans avhandling om boskapsskötseln i Ryssland; flyttade med familjen till Moskva; tjg som veterinär och jurist; 1913-1917 tjg i naturreservatet Askania Nova, anlagt i provinsen Kherson (Ryssland) av Frederick Eduardovitj Pfalz-Fein. I reservatet forskade Boris Nikolajevitj på hybrider (korsningar) mellan häst och zebra, vilka var kända för sin uthållighet. I april 1914 besökte kejsaren Nikolaj II Askania Nova-reservatet, och förevisades dessa zebroider. Tjg till 1917 som administratör i kantonen Semiretjensk; 1920 tog han värvning i den tsartrogna vita armén, som veterinär i kavalleriet unde amiral Koltjak; senare i samma funktion i den röda revolutionsarmén; 1933 gripen och landsförvisad till Kazakstan i 3 år; kort efter frigivningen åter gripen, och dömd till 10 års isolering, i Aktobe-regionen; avrättades 1938; rehabiliterad 1957. Anges som ägare till 30 ha i södra Jelshanka, Chekalinsky s:n, Samara.³⁷

G. 1897 m. Nina Vladimirovna Shepetilnikova f. Perm 1876 d. Tutjkov (Moskva) febr. 1966 (Boris och brodern Nikolaj var gifta med systrarna Shepetilnikova)

Barn³⁸, alla födda i Jelshanka:

Igor Borisovitj, f. Jelshanka, Samara 1899 23/2 d. 1938 29/3 Irkutsk. 1912-13 (bodde hemma i Nikolajevka) stud. vid läroverket i Charkov; därefter studentexamen samtidigt med att han bodde hos fadern i naturreservatet Ascania Nova; examinerad från Academy of Agricultural Sciences; sändes till Ussuri-regionen som specialist på biodling; 1919 i Koltjaks Armé; 1920 i Röda Armén; 1925 ex. från Petrovskij-Razumovsky musikaliska akademien; 1937 arresterad, avrättad 1938 29/3. Ogift. Rehabiliterad 1957.

Galina Borisovna, f. Jelshanka 1901 18/3 el. 1902 23/3 d. Moskva 1988 5/6. Studentex. i Ufa; 1920 flyttade som änka till Irkutsk, arbetade där som maskinskriverska och kontorist; 1926 i Leningrad, maken tjg vid Militärakademien; 1931 i staden Pushkin; 1940 frivillig som sjuksköterska vid krigsfronten i Finland; 1941 maken i Moskva; evakuerades under kriget med barnen till Samarkand; ledde amatörtatergrupper; 1963 i Jelshanka. Maskinskriverska; kontorist; föredragande. G 1:o 1918 m. Mikhail Aleksejevitj Bazileva, d. 1920. G. 2:o 1923 m prins Dimitri Aleksandrovitj Myshetskij, f. 1894 d. Moskva 1971, general. Ättlingar till henne bor i dag i Ryssland (Moskva och Rostov-vid-Don). 1963 besökte Ghali barndomshemmet i Jelshanka och släktingar. Då hon befarade att råka ut för samma öde som brodern, reste hon under systern Ninas namn, för att därmed kunna betraktas som dansk medborgare av ev. myndighetspersoner³⁹.

Nina Borisovna f. Moskva 1905 20/4 alt. Jelshanka 1905 7/6 d. Köpenhamn 1996 okt. alt. våren 1997. 1914-1918 elev vid en flickskola i Samara. Hösten 1918, under ryska inbördeskriget, flydde hon med sin mor och bror Oleg österut från gården i Jelshanka, och bodde 1922 hos släktingar på moderns sida i Omsk och Irkutsk, examen fr. läroverket i Irkutsk. G. 1925 m. Gunnar Schmidt, f. Danmark 1901, d. Köpenhamn 1945, dansk ingenjör och anställd i Big Northern Telegraph Company (Danmark). 1924-1931 arbetade han i Irkutsk. 1932, efter det att makens kontrakt löpt ut fick även Nina danskt medborgarskap, 1934 reste de till Köpenhamn. Äktenskapet upplöstes 1939, och hon gifte om sig med serietecknaren och översättaren Arvid Möller. Efter emigrationen arbetade hon som översättare, guide och med konstnärlig bokbindning, deltog i det sociala och kulturella livet i den ryska kolonin i Danmark, särskilt inom musikkulturen. Under andra världskriget gömde hon sig i sin lägenhet från befarad förföljelse av Gestapo. Författade boken med sina memoarer "Närmast hjärtat: Min ryska ungdom".⁴⁰

Oleg Borisovitj f. Jelshanka 1906 13/11 alt 1907 26/11 d. Moskva 1968 22/3. Stud. vid läroverkern i Ufa och Irkutsk; nekad inträde vid universitetet i Moskva p.g.a. sitt ursprung; assisterande biografmaskinist i Irkutsk; examen efter tre års studier för biografmaskinister i Moskva; pressfotograf vid ett fleratl tidningar, bl.a. "Ogonek"; under andra världskriget kommenderad till fronten, bl.a. Berlin, som krigskorrespondent; efter kriget 1945-1968 korrespondent för tidningen "Gnistan". G. 1:o Moskva 1931 4/1 m. Natalia Alexejevna Schmarinova, f. 1909 21/2 d. 1999. G. 2:o m. Josifovna Duniskaja, d. 1993. Enligt anhöriga upplöstes aldrig första äktenskapet formellt, andra äktenskapet var borgerligt. Efterlevande finns⁴¹.

Tab. 196/6

Nikolaj Nikolajevitj (son till Nikolaj Jegorevitj i Tab. 196/4) f. Jelshanka 1880 11/8 d. Alma-Ata, Kazakstan, 1967 22/9. Vid faderns död överlät⁴² Nikolaj sin del i släktgården i Jelshanka till brodern Boris. Historiker, pedagog, författare, kulturpersonlighet. 1891 påbörjade sin skolgång i Samara, upprepade två gånger kursbetyget 5 och 6; 1902 ex. från Simbirks gymnasium; 1907 exam. från Historisk-filologiska fakulteten vid Kejserliga Universitetet i Moskva; lektor vid klassiska gymnasiet för pojkar i Kharkov; grundnande medlem av Yrkeslärarförbundet i Charkov; 1911 ordförande för detsamma; ordförande för historisk-filologiska föreningen vid universitetet i Charkov; grundare och redaktör för tidskriften "Vetenskap och skola" i Charkov; 1919 november flyttat med familjen till Rostov, medtagandes skoldistriktets i Charkov arkiv; Kaukasus; därefter vidare till Kaukasus och Krim; sekreterare för tidningen "Jorden"; 1920 föreläsare i filosofi, historia och samhällsvetenskap vif tauriska universitetet i Simferopol; lektor i historia vid Kejserliga Marinkårens Kadettskola i Sevastopol; såsom akademiker kom han inte att värvas som kadett i marinen, utan evakuerades 1920 tillsammans med familjen till marinbasen i Bizerte, Tunisien, där stora delar av den Kejserliga Ryska Flotten var förlagd. Mellan 1921 och 1925 undervisade han där i historia på ryska flottans gymnasium, var korrespondent för tidningarna "Senaste nytt" (Paris) och "Ryska historiska arkiv utomlands" (Prag). I maj 1925 flyttade han med sin familj till Paris. Var där ledamot i styrelsen för Turgenev-biblioteket i Paris, medlem i en kammarkonserter (violinist) samt permanent medlem av stråkkvartetten P. N. Milyukova; ledamot av föreningen för ryska författare och journalister i Frankrike. Hans verk Det förflutna, I främmande land och Möten publicerades i flera upplagor. 1947 blev han rektor för den ryska föreningens skola för sovjetiska patrioter i Paris. 1949 till 1954 bodde han med hustrun på ryska hemmet i Noisy-le-Grand (nära Paris). I slutet av 1955 återvände han till Ryssland, nu Sovjetunionen, tillsammans med barnbarnet Igor, f. Paris 1929, d. Alma-Aty 2005, och Igors far Jurij B. Sofieva⁴³, och bosatte sig i Alma-Ata. Nikolaj Nikolajevitj publicerade flera verk, såväl egna som dottern Irinas efter hennes död, här ett litet urval: -Irina Knorrings dagböcker i Egna berättelser, 2 volymer, publicerad med kommentarer av Irina M. Nevzorova, Agraf 2009, 2013 i serien Tidssymboler. - Nikolaj Nikolajevitj Knorrings anteckningar i: Anteckningar. En historiker, lärare och musiker, artikel av Irina M. Nevzorova. Krug, 2014, s 344 ff. - Nina Knorrings minnen. Publicerade i Närmast hjärtat: min ryska barndom, Irina M. Nevzorova i Det vidsträckta Alma-Ata, 2010 nr 10, s 139-157, nr 11, s 154 -181; nr 12 s 142-162. Samt ett antal dokument som finns bevarade i privata familjearkiv. - Historiska essäer, från Katarina den Storas tid. Kharkov 1916. - Sfayat. Skisser från marinens tid i Afrika. Kharkov 1916. Paris 1935. - General M. D. Skobelev, historisk studie. 2 vol, Paris, 1939-1940. - Boken om min dotter. 1993, Alma-Ata. - Anteckningar från en historiker, lärare och musiker i Ryssland. M. 2014.

G. Moskva 1905 m. Maria Vladimirovna Shepetilnikova, f. Perm 1881 6/11, d. Paris 1954 25/4 alt. 1955 25/4 och där begravd. (Nikolaj och brodern Boris var gifta med systrarna Shepetilnikova).

Barn:

Irina Nikolajevna, f. Jeshanka 1906 21/4 d. Paris 1943 23/1 av diabetes, begravdes på kyrkogården i Ivry, 7/12 1965 gravsatt på ryska kyrkogården St Genevieve de Bois (Paris). Poet; memoarförfattare. bodde som ung i Charkov; sedan 1919 i exil tillsammans med föräldrarna i södra Ryssland, bl.a i Rostov, Tuapse, Kertj, Simferopol och Sevastopol; 1920 tillsammans med föräldrarna med vid marinens exil i Bizerte (Tunisien); 1925 intyg om gymnasieutbildning i Marina Kadettkårens gymnasium; 1925 maj, bosatt i Frankrike; medlem i Förbundet för unga poeter och författare i Paris; 1930 dess sekreterare; försöjde sig på att brodera och göra dockkläder. Irinas biografi är omfattande, med många publiceringar både inom och utom Ryssland. Då hennes författarskap består av just poesi, är en rättvis översättning till svenska givetvis helt omöjlig utan tillgång till specialiserad translator⁴⁴. G. 1927 m. Jurij Borisovitj Sofijev, f. 1899 d. Alma-Ata 1977. Poet. Irinas och Jurijs son: Igor Sofiev f. 1929 d. 2005. Familjen återvände till Sovjetunionen. Ättlingar till Irina Knorring bor idag i Almaty (Kazakstan) och Moskva⁴⁵.

Gleb Nikolajevitj f 1909 d 1910.

Bröderna Boris, Nikolaj och deras familjer upplevde en fruktansvärd tid på grund av revolution, inbördeskrig, förtryck och exil. Trots detta kom de uträtta mycket för fäderneslandet. Tre av dem blev författare, Nikolaj, hans dotter Irina, samt Boris´ dotter Nina Knorring. De har därmed kommit att lämna dokumenterade minnen av sig själva och sin tid. Kännedomen om hur livet tedde sig för familjerna Knorring i Jelshanka kommer alltså från berättelser av just dessa tre släktmedlemmar.

Ryska revolutionen (1917) och det därpå följande inbördeskriget, innebar slutet på släktgrenens existens och besittningar i Samara. Adliga i Ryssland tvingades att lämna landet för att undkomma fångenskap och arkebusering.