Lite om Harbonäs och om släktvapnet i Harbo kyrka...
Huvudbyggnaden Herrgården byggdes antagligen 1637 efter ritningar av Nicodemus Tessin d.ä. på uppdrag av friherrinnan Görel Posse. Den första byggnaden var i ett plan och av rödmålat timmer. Nuvarande byggnad är likaså i en våning med ett stort sadeltak med valmade gavlar. Kvarvarande detaljer i takkonstruktionen tyder på att taket byggdes på 1700-talet. I samband med en ombyggnad vid mitten av 1740-talet förstorades fönstren i bottenvåningen, och fasaderna reveterades och målades vita. Herrgården byggdes om ytterligare på 1800-talet då fönstren fick det nuvarande utseendet, och fasaderna kläddes med vitmålad stående panel. Panelen blev kvar till år 1914 då byggnaden åter putsades. Efter år av förfall påbörjades en omfattande restaurering år 1939, då byggnaden försågs med bland annat centralvärme, bad och modernt kök.
Den von Knorringska tiden Det började med friherre Jöran Johan (Georg) von Knorring som föddes den 10 november 1657 i Tervalampi, i Finland. Han kom bl.a. att verka som officer vid Upplands regemente i Uppsala, H. Ramsvärds värvade kavalleriregemente, Erskins svenska regemente i Holland och Helsinge regemente. Därtill var han även viceguvernör i Kurland och kommendant på Mitau, vilket han med endast 600 man försvarade mot tsar Peters 12.000 man. Den 20:e maj 1683 gifte sig Jöran Johan i Stockholm med Catharina Cronström. Med Jöran Johan och Catharina kom sedan Harbonäs att förbli inom släkten i sammanlagt 5 generationer.
Gåvorna till Harbo kyrka Jöran Johan och Catharinas sonson Carl Gustaf (1732-1809) gifte sig med Ulrika Barbara Funck (1745-1809). Hon lät skänka en broderad svart sammetsduk med de Funckska och von Knorringska vapnen, broderade i silver, till Harbo kyrka. Sammetsduken, en s.k. kalkduk att lägga över bägaren med nattvardsvinet i, finns fortfarande kvar i ett av skåpen sakristian. I den lilla skriften "Harbo kyrka" (Upplands kyrkor 58, 1953, av I. Wilcke-Lindqvist, vilken f.ö. citeras i vår släktbok) sägs att det broderade von Knorringska vapnet är ganska förvanskat.
Den av Ulrika Barbara von Knorring född Funck (1745-1809) skänkta kalkduken i Harbo kyrka.
Närbild på det silverbroderade von Knorringska vapnet på kalkduken. Man kan anta att författaren I. Wilcke-Lindqvist har råkat jämföra det broderade sköldemärket med något av de mer fritt utformade släktvapnen som förekom på 17- och 1800-talen. Om jämförelsen i stället hade gjorts med något av de äldsta, och därmed mer ursprungliga sköldemärkena kan man knappast anse det broderade som särskilt förvanskat. Därtill är det alltså inte släktvapnet som broderats, utan dess sköldemärke. Kanske har författaren råkat sammanblanda dessa begrepp, särskilt som det broderade sköldemärket kompletterades med familjens friherrliga krona? Carl Gustaf och Ulrika Barbara fick två barn, Christina Gustava (1732-1809) och Carl Wilhelm (1769-1883). Enligt samma källa lät barnen uppföra ett gravkor på Harbo kyrkogård för sina föräldrar. Även den uppgiften verkar något tveksam. Ett gravkor brukar ju ses som en tillbyggnad på en kyrka, men någon sådan finns inte på Harbo kyrka. Antingen har gravkoret rivits, vilket vore ytterst osannolikt, eller så var det inte ett gravkor som barnen lät bygga utan ett gravkapell, och inte på kyrkans östra utan på dess södra sida.
Den enda kompletterande byggnaden till Harbo kyrka som finns idag, belägen på kyrkogården rakt söder om kyrkan.
Mycket mera finns att läsa om bl.a. Jöran Johan och hans familj i släktboken Ätterna Knorring av f. riddarhusgenealogen Pontus Möller m.fl, från vilken mycket av ovanstående har hämtats. Rekommenderas varmt! |
