Eller, Kammarkollegiets publicering av några von Knorringska släktporträtt
Vid en sökning på internet efter ”borttappade” släktingar, någon gång runt årsskiftet 2007-2008, kom mina ögon att fastna på en något avvikande träff. Avsändaradressen syftade på Kammarkollegiet, något ganska ovanligt i sammanhanget. Där presenterades ett antal färgfotografier, varav några föreställande personer med efternamnet von Knorring, vilket alltså var orsaken till att jag fick just den träffen. Fotografierna föreställde ett antal porträtt i olja. Dessa hade hittats bland kvarlåtenskapen efter en konservator Maud Bennel i Bromma, som avled 1988. Under mina kontakter med Kammarkollegiets handläggare fick jag veta att Bennel saknade arvtagare, och att kvarlåtenskapen efter henne därmed var på väg till Arvsfonden (tidigare Allmänna Arvsfonden), och att Kammarkollegiets roll i sammanhanget var att ta till vara Arvsfondens intressen.
Inget kundregister, reskontra eller andra handlingar som kunde visa vem som en gång lämnade in dessa tavlor hade återfunnits. Till saken hör alltså att alla tavlorna har olika former av skador som konservator Bennel fått uppdraget att åtgärda. Då ett av de mer anslående porträtten angavs föreställa ”överste lieutnanten baron Isaac von Knorring” började jag direkt att försöka placera in honom i släktledningen. Det visade sig att släktföreningens välgörare, f riddarhusgenealogen Pontus Möller skrivit bl.a. följande om honom på släktbokens s 191 ff. Isaac född 1687 3/2 Stockholm, död 1755 21/9 Forsby, V. Eds sn (Kalm.), herre på Ottinge i Lofta sn (Kalm.) och Redberga i Marka sn (Skarab.). 1702 sergeant vid Helsinge reg.; 1703 8/4 fänrik därst.; 1705 4/3 sekundlöjtnant; 1707 12/9 premiärlöjtnant; 1708 5/1 regementskvartermästare; 1709 i juni kapten; tillfångatagits vid Perevolotjna, förd till Sabacksan, kvar där till fredsslutet; deltagit i slagen vid Birsen, Gemäuerthoff, Liesna, Desna och Poltava; svårt sårad i högra benet och vänstra foten; gick på kryckor; "en hurtig och ansenlig officer"; 1722 4/5 majors karaktär med löfte om närmast ledigblivande kompani vid Helsinge reg.; 1732 överstelöjtnants avsked. Gift 1724 15/9 Stockholm (Ridd.) m. Eva Christina de Besche, född 1705 21/2, död 1770 1/5, dotter till Isak de Besche och Christina Sabina von Berchner. I närheten av Forsby gård står en gravsten, med en friherrlig krona i relief, och med de Bescheska och von Knorringska vapnen, stenens text lyder: ”Denna sten hafver Jöran Isaac von Knorring upprest för sin fader Öfverstelöjtnanten friherre Isaac von Knorring och för sin moder Fru Ewa Christina Debesche. Du, som bebor denna jord, unna våra ben att ligga orubbade. Winst och nyfikenhet finna här intet.” Som kuriosa visade en titt i min databas att han var min farfars farfars farfars farfars farfars farbrors sonsons sonson... Men här visade sig också några ledtrådar till att kunna härleda personerna på de övriga porträtten. Isaac var alltså gift med en de Besche, ett av namnen som förekom på Kammarkollegiets hemsida, och tillsammans fick de följande barn. - Hedvig Christina, född 1725 7/7, död 1801 16/3 Bjursund, Loftahammars sn (Kalm.). Gift 1741 9/8 m. friherre Georg Henrik Lybecker, född 1720, död 1776. Ryttmästare. - Jöran Isaac, född 1727 30/9, död 1797 17/6 Forsby. 1744 antagen i krigstjänst; 1746 17/5 sergeant vid livgardet; 1747 21/5 fänrik därst.; 1750 18/4 löjtnant; 1758 13/10 stabskapten; 1759 27/3 kapten med kompani; s.å. 26/8 sårad i pommerska kriget vid stormningen av Swinemünde skans; 1767 27/5 avsked med ackord och rätt till pension; s.å. 23/11 RSO; herre på Ottinge och Forsby; givit en fond till riddarhuset, varav en pension på 80 rdr skall utgå till en fröken av Knorringska eller Lybeckerska namnet; på Militär Sällskapet i Stockholm finns en silhuett av honom; "Rik, egenmäktig och förnäm";[i] fullmakter i original finns på Riddarhuset. - Eva Catharina, född 1728 18/12, död 1785 20/7 Hällerö, V. Eds sn (Kalm.), begr. i eget gravkor vid V. Eds kyrka jämte maken. 1762 skänkte makarna en dopskål av förgyllt silver till V. Eds kyrka. Gift 1753 8/5 Forsby m. Fredrik Johan Götherhielm, född 1720, död 1771. Kaptenlöjtnant vid amiralitetet. - NN, son, död 1730 15/5 Lofta sn, 1/2 år gammal. - Otto Wilhelm, död 4 år gammal. Av dessa fem barn väckte den förstfödda, Hedvig Christina, mitt intresse i saken. Hon gifte sig med en friherre Georg Henrik Lybecker, vilket ju också var ett av namnen på Kammarkollegiets hemsida.
I det här läget var jag inställd på att om möjligt försöka finna ledtrådar till en ev. rättmätig ägare av porträtten. Då juridiken bakom den här typen av ärenden var okänd för mig ställde jag frågan angående den fortsatta hanteringen till Kammarkollegiet. Efter att Kammarkollegiet offentliggjort saken på sin hemsida, och om ingen rättmätig ägare återfinnes eller hörs av, kommer tavlorna att säljas på auktion, och i det här fallet har en sådan förberetts. En advokat har fått Kammarkollegiets uppdrag att ombesörja detta, och Stockholms Auktionsverk förvarar nu tavlorna i ett förråd i frihamnen i Stockholm. Spårandet, Lybecker 1 Då jag var involverad i produktionen och utgivningen av släktboken visste jag också att det kunde löna sig att mera i detalj studera boken ang. de porträtterade personerna. Det visade sig att bildtexten till bokens fotografi på Isaac von Knorring, på s 193, angav att originalfotot ägdes av Statens konstmuseer, med nr 1919-890, samt att porträttet målats av J. H. Scheffel, och att det då, 1919, var i privat ägo. Således en mycket intressant ledtråd att följa. Mitt sökande efter ett porträttregister hos Statens konstmuseer ledde till Nationalmuseum, som visade sig ha tagit över ansvaret för vad som tidigare sorterades under Statens konstmuseer. Nationalmuseums handläggare bekräftade att fotografiet tagits 1919, och att det då ägdes av en Axel Lybecker. Det namnet styrkte min känsla av att jag nu var på rätt spår. Och Hedvig Christina von Knorring hade ju gift sig den 9/8 1741 med friherre Georg Henrik Lybecker. Skulle det här kanske leda till några ättlingar efter Axel Lybecker som lämnat in tavlorna till konservatorn Bennel i Bromma, och sedan glömt bort alltsamman? För att kunna identifiera alla avporträtterade berörda Lybeckare, och finna ev. efterlevande till dessa, gjorde jag en mindre släktutredning för just Lybecker. Jag utgick därvid från Hedvig Christinas make, Georg Henrik L, och en Axel L hade jag ju redan att sätta in i systemet. Med hjälp av egna databaser samt från släktforskarföreningar och Skattemyndigheten kunde resten fyllas i. Ägaren till tavlorna 1919, friherre Axel Lybecker avled i Strängnäs den 28/3 1929. Bouppteckningen efter honom förvaras på Landsarkivet i Uppsala. I denna anges bl.a. följande. ”… Vid förrättningen företeddes ett så lydande testamente:
”Min yttersta vilja” Med ändring av ett förut skrivet testamente [av den?] 14/5 1918 och vid rådhusrätten i Strängnäs [bevakat? registrerat?] vittnesförhör, förklarar jag detta vara min yttersta [vilja?]. Med anledning av min systersons, Per Gustaf Lagerstråle, död, göres följande ändringar i de, enligt min moders testamente gjorda föreskrifter: I:o Av det, som i nämnda testamente var föreskrivet att tillfalla min systerson, Per Gustaf Lagerstråle efter min död, skall i stället tillfalla min systerdotter, Anna Henrietta Amalia Liljenstolpe, med full äganderätt – nämligen: … D. – följande oljefärgsporträtt: a. min farfars faders mormor – Friherrinnan Agnes, Kristina Creutz, född Wachtmeister b. hennes dotter – Friherrinnan Ebba Eleonora Lybecker, född Creutz c. hennes son – Friherre Georg Henrik Lybecker d. hans hustru – Friherrinnan Hedvig Kristina Lybecker, född v. Knorring e. hennes fader – Friherre Isak von Knorring f. hans hustru – Friherrinnan Eva, Kristina v. Knorring, född de Besche g. hennes fader – Brukspatron Isak de Besche h. hans hustru – Kristina, Sabina de Besche i. min farmor – Friherrinnan Fredrika, Sofia Lybecker, född Granschoug Vidare skall samma min systerdotter Anna, Henrietta, Amalia Liljenstolpe hava min moders, Henrietta, Jakobina, Lybecker född Cederström, oljefärgsporträtt, att införlivas med den övriga här ovan upptecknade samlingen. …” Spårandet, Lybecker 2 Arvtagare blev alltså testamentatorns systerdotter, Anna Henrietta Amalia, gift Liljenstolpe. Hon levde vid sin död i Stockholm, varav följer att hennes testamente förvaras på Stockholms Stadsarkiv. Släktutredningen visade alltså att Anna Henrietta Amalia Liljenstolpe var den äldsta dottern av tre till friherre Claes Axel Gustaf Liljenstolpe, född 1844, och hans hustru Henrietta Vilhelmina Agnes, född 12/10 1847 på Djursnäs. Makarna bosatte sig i Mörby, Stocksund. Bouppteckningen efter Anna Henrietta Amalia Liljenstolpe förrättades från den 24/11 1968 till den 17/2 1969 och visar bl.a. följande. Hon var född den 5/8 1876, och avled den 24/8 1968. Som arvtagare anges systern, fru Olga Welin, Baltzar von Platens gata 3 i Stockholm. I bouppteckningen återges Anna Henrietta Amalia Liljenstolpes testamente, med tillägg. I handlingarna anges en mängd lösöre i detalj, samt att hon testamenterade detta till en mängd olika personer. Angående de här intressanta oljeporträtten angav hon egenhändigt följande. ”… Nedanstående föremål skall min syster Fru Olga Welin hava förmånen att under sin livstid få behålla och hos sig förvara för att efter hennes död överlämnas a/ till advokaten Sten S:son Ankarcrona eller, om han avlidit före mig, till hans bröstarvingar gemensamt: följande oljefärgsporträtt föreställande: 1/ min morfars faders mormor friherrinnan Agnes Kristina Creutz, född Wachtmeister, 2/ dennas dotter friherrinnan Ebba Eleonora Lybecker, född Creutz, 3/ dennas son friherre Georg Henrik Lybecker, 4/ Dennes hustru friherrinnan Eva Kristina Lybecker, född von Knorring, 5/ dennas fader friherre Oscar von Knorring, 6/ dennes hustru friherrinnan Eva Kristina von Knorring, född de Beschè, 7/ dennas fader brukspatronen Isak de Beschè, 8/ dennes hustru Kristina Sabina de Beschè, 9/ min morfars mor friherrinnan Frdrika Sofia Lybecker, född Granschoug och 10/ min mormor friherrinnan Henriette Jakobina Lybecker, född Cederström, ”
Målgång I detta läge finner jag således att allt talar för att porträttsamlingens senast kända ägare har varit advokaten Sten S:son Ankarcrona. Här slutar den offentliga delen av min spaning. Nu återstår för Sten S:son Ankarcronas arvtagare att sluföra ärendet i samråd med Kammarkollegiet. En ganska spännande resa för min egen del, likt en deckare... |
||||||||||||||||||||||||||||||||
