Varifrån kommer släktnamnet von Knorring, och hur uppstod det? Se vad som händer med namn när man försöker att översätta dem från ett språk till ett annat. Läs om vad som hände under 1100- och 1200-talen när tyska ortnamn i Eichsfeld började att användes som efternamn, och skrevs på latin.
En liten bok om släktnamn och metatesUppsala 2020 haraldvonknorring@gmail.com Tryck och produktion KPH Uppsala ISBN: 978-91-519-7318-0 © Harald von Knorring
Släktvapen för Svenska Släktföreningen von Knorring
Sköld: i fält av guld ett blått kvarnjärn Hjälm: belagd med vulst av guld och blått Hjälmtäcke: blått fodrat med guld Hjälmprydnad: tolv (5,4,3) naturfärgade påfågelsfjädrar Blasonering av Riksheraldiker Henrik Klackenberg, (se Heraldisk Tidskrift mars 2012)
De första efternamnen Inom ämnet onomastik1 används begreppen tillnamn2 och familjenamn vid forskning om namnskick i äldre tider, då efternamn i dagens bemärkelse ännu inte hade utvecklats. Tillnamn är olika former av tillägg till en persons tilltalsnamn. Exempel på ett tillnamns ursprung, är faderns tilltalsnamn, namnet på den egna hemorten, eller en yrkesbenämning. Fram till 1100-talet räckte det ofta med de ännu enstaka förekommande, och individuella tillnamnen, för att identifiera en person. I Tyskland kom tillnamn att användandas först i de städer som hade ett regelbundet handelsutbyte med romerska orter och länder, där namngivningen var mer utvecklad. Belägg finns för till- namn i Venedig redan på 800-talet. I städer som Köln och Regensburg, vilka räknas till dåtida handelscentra, blev bruket av tillnamn också tidigt accepterat. Därtill kom stä- dernas allt snabbare tillväxt att driva på användandet av tillnamn.3 Inom den högre adeln kom till- eller familjenamn i bruk i slutet av 900-talet och första hälften av 1000-talet. Allt oftare kom de att användas gemensamt inom den egna familjen, och sådana familjenamn var ofta bildade på släktens hemortsnamn.4 Som ett tidigt exempel, så om- 1 Nationalencyklopedin: onomastik, namnforskning, vetenskapen om egennamn, med fonologi, morfologi, etymologi, syntax, semantik, stilistik, kronologi, frekvens, geografisk och social spridning. 2 Avser olika tillägg till ett tilltalsnamn. 3 Udolph sid 19ff. 4 Bach. 1 nämns i en urkund upprättad på klostret i Corvey 1120, där klostrets ministerial 5 anges med ett tillnamn som bildats på hemorten, medan övriga personer omnämns endast med tilltalsnamn.6 En bidragande faktor till att användandet av gemensamma familjenamn, bildade på hemortens eller den egna besittningens namn kom att öka, var att den allmänna äganderätten till mark förändrades, på så sätt att förläningar kunde gå i arv. Såväl adeln som städernas förmögnare släkter ville att deras efterkommande skulle ärva besittningar och privilegier, och hade därför intresse av geografiskt klargörande personbenämningar, för att i text kunna precisera avtalsparterna. Inom den lägre adeln, dvs inom riddarståndet och ministerialer, kom familjenamn att bli allt vanligare under andra halvan av 1000-talet. Inom borgerligheten något senare, 1100-talet. Tidsangivelserna är inte distinkta, utan det förändrade namnskicket skall ses som en successiv utveckling. Men det hände ju att folk flyttade, varvid tillnamn som bildats på hemortens namn kom att bli missvisande. Ett belysande exempel på detta är grevarna von Gleichen,7 som tidigare använde familjenamnet von Tonna.8 Släkten hade alltså flyttat från orten Tonna till sin nya hemort, det näraliggande Gleichen,9 vilket visar att varken tillnamn 5 Förvaltare underställd länsherren. 6 Bach. 7 Möller et al., tab. 13 sid 33 ff. 8 Orten Tonnas namn var egentligen, märkligt nog Gräfentonna, men skrevs Tonna. 9 Ej att förväxla med Gleichenstein söder därom. 2 eller adelns familjenamn inte hade samma fasta form som våra dagars efternamn. Andra ett exempel är Swikerus von Mühlhausen, som ändrades till von Bodenhausen, och Schieferstein von Mühlhausen kom att ändras till sin senare hemort Salza.10 Det finns andra former för hur tillnamn uppstod, men inom adliga släkter måste det ha varit en självklarhet att man tog sitt tillnamn efter namnet på den egna hemorten, släktgården eller liknande. I synnerhet vid en tid då användandet av tillnamn ännu inte hade blivit allmänt utbrett, vilket innebar att de flesta ortnamnen ännu var "lediga". Därför ser vi också att just tidig- medeltida 11 tyska adliga släktnamn, ofta baserats på ortnamn. Dessa släkter hade också en särskilt stark anknytning till den egna hemorten, och ofta under många generationer, med egendomar som slott, borgar och herresäten. För dessa måste det ha varit uppenbart att bilda familjenamnet på den egna bosättningen. Detta ses också i att tyskans von, och latinets motsvarighet de, med tiden kom att formaliseras som adelsprefix, efter att de tidigare inte betydde annat än från. Det äldsta kända ursprunget till släktnamnet von Knorring, så som det skrivs idag, återfinns i en text från slutet av 1500-talet i Baltikum.12 Tidigare var släkten, se- dan före 1000-talet, tydligt etablerad i Eichsfeld i dåvarande furstendömet Thüringen,13 idag en delstat i centrala Tyskland. 10 Posse sid 57. 11 I tysk historieforskning avses medeltid från år 500 till 1500. 12 Möller et al., tabell 101 sid 54. 13 Ibid., sid 24. 3 Släktnamnets ändelse -ing är en vanlig avslutning på tyska ortnamn, och som med familjenamn visar även den- na på en tillhörighet, och i regel är ordets förled namnet på en ort eller en person.14 Släktnamnets geografiska ursprung, från tidig medel- tid, är väl belagt som furstendömet Thüringen. Av detta kunde man tro, att bara man frågar sakkunniga personer i Tyskland, eller letar i tyskspråkig facklitteratur, så borde man ganska enkelt kunna finna namnets förklaring och innebörd. Men, släktnamnet von Knorring framstår tvärtom som närmast oförklarligt och intetsägande för personer med tyska som modersmål. Namnet uppfattas bara som en bokstavskombination utan någon innebörd. Tyska namnlexika ger ingen ledning, ej heller rent etymo- logiska15 uppslagsverk. Inte ens en akademisk institution, specialiserad på just uppdragsforskning inom onomastik, har kunnat ge någon förklaring.16 Det som finns i Släktboken17 om namnet är några få rader från 1981 av Karl Johann Paulsen, vilka är närmast identiska med vad hembygdsforskaren Bernhard Siebert publicerade 1938.18 Siebert föreslår där att ordet knorr19 i adjektivformen knorrig,20 skulle ha legat till grund för släktnamnet. Paulsen skriver dock att dessa rader må gälla 14 Udolph s 15ff. 15 Etymologi, läran om ords språkhistoriska ursprung, släktskap och utveckling. 16 Univ. Leipzig, Namensberatungsstelle, Dnr FN 3191-06, okt. 2007. 17 Möller et al. 18 Siebert sid 159. 19 Många sådana adjektivformer kan ses i etymologiska lexika, bl.a. Grimm. 20 Uttalas på tyska som "knorrich". 4 för andra släktgrenar, dock ej eichsfeldarna.21 Men Släktboken22, publicerad år 2000, visar att alla våra släktgrenar har sitt gemensamma ursprung i just Eichsfeld.23 Därmed kan vi ha överseende med Sieberts förslag, och istället konstatera att alla tidigare ansatser till att förklara släktnamnet på enbart etymologisk grund, inte har varit framgångsrika. Vad skall då tillföras, utöver ety- mologi? Det är främst två områden, som hittills inte i någon större utsträckning kommit att användas vid sökandet efter släktnamnets ursprung och innebörd. Det ena är ämnet onomastik. Det andra är att utröna om det finns fler och äldre förekomster av släktnamnet än de som visas i Släktboken. Ett namns ursprung Alla namn har en ursprunglig betydelse, även om den kanske inte alltid framgår särskilt tydligt för dagens betraktare. Under loppet av århundraden förändras namn inte bara i uttal och skrivsätt, utan även till sin innebörd. Vetenskaperna onomastik och etymologi har mycket gemensamt, båda helt nödvändiga inom namnforsk- ningen. Språk förändras ständigt, vare sig vi vill det eller inte. När man undersöker ett namn, är det som att spela upp språkets utveckling baklänges. Ofta handlar det om hundratals år bakåt i tiden, så långt bakåt att vi kommer 21 Möller et al., sid 25. 22 Ibid. 23 Ibid., sid 24 ff. 5 till namnets tillkomst. 24 Språk och översättningar Vid tiden för tillnamnens tillkomst, kunde allmän- heten varken läsa eller skriva. Det var i stället särskilt utbildade skrivare på kloster, som hade till uppgift att läsa, skriva och översätta. Det innebar att personer, såväl som institutioner, kloster och ordenssällskap m.m., och som kommit överens om exempelvis att köpa, donera eller sälja en gård, vände sig till en skrivare för att få ett juridiskt bindande avtal om affären. Papper var ännu inte upp- funnet, istället skrev man på pergament, som tillverkades av skinn, ofta från får, get eller kalv, och som efter en mycket omfattande bearbetning kunde användas likt våra dagars papper. Parterna som skulle ingå avtalet, och som alltså varken kunde läsa eller skriva, förband sig formellt att godkänna och följa avtalet genom att "underteckna" med sina sigill. Tack vare att släktens förfäder var av tysk uradel,25 sigillberättigade, och delaktiga vid upprättandet av många urkunder, antingen som avtalsparter i eget namn, eller som bevittnare, har vi idag kännedom om 91 sådana sigill, från 1297 till 1424.26 Utöver dessa, har vi även tillgång till betydligt fler urkunder i tyska s.k. urkundsböcker, som beskriver och återger innehållet i urkunder i vilka släktens förfäder omnämns. 24 Udolph s 15 ff. 25 Möller et al., sid 25, 298. Efter att ha lämnat Thüringen, har släktgrenar introducerats på riddarhusen i Kurland 1620, Stockholm 1672, 1756, 1916, 1955, Ösel 1741, Livland 1745, 1747, 1867, Estland 1746 och Finland 1818. 26 von Knorring H. 6 Viktiga och dyrbara handlingar som det gällde här, skrevs ofta på de lärdes och kyrkans språk, latin. Men från ca 1350 ses allt fler urkunder som i stället skrevs på en ålderdomlig form av tyska. Att översätta person- och ortnamn Att skriva urkundernas texter på latin, var i allmänhet inget problem för skrivarna. De var utbildade för just det, att skriva, läsa och översätta till och från latin, dagligen. Men när det gäller egennamn, såväl person- som ort- namn, så var det samma problem på den tiden som idag. Till skillnad från andra ord än just namn, så går det oftast inte att i vanlig bemärkelse översätta namn från ett språk till ett annat. Däremot kan namn ha fått en motsvarighet på andra språk, t.ex. genom att transkriberas,27 utan att därför ha översatts. När det gällde skrivarnas "över- sättningar" av egennamn, från dåtidens talade tyska till urkundernas skrivna latin, så löste man det genom att latinisera28 alla namn29. Man ändrade lite på namnen, så att de skulle se ut som om de vore skrivna på latin, och där- med stilmässigt passa in i den övriga texten. När man studerar de gamla urkunderna, blir det up- penbart att skrivarna ofta använde sig av sina egna person- liga lösningar. Någon gemensam metod för latiniseringen av namn kan inte ses, annat än för välkända personer och större städer. I olika urkunder, skrivna av olika skrivare, ser man därför samma persons namn med olika stavningar, 27 Omskrivning, även överföra från tal till skrift. 28 NE: latinisera, ge latinsk form åt ett ord eller uttryck. 29 Såväl person- som ortnamn. 7 så även med ortnamn. Som ett exempel på ett ortnamn som "översattes" från tyska till latin, kan vi se en av förfädernas mest väl- kända och äldsta hemorter, byn Uder, och som heter så än idag. Källorna30 visar att skrivarna "översatt", dvs latini- serat Uder till åtminstone fem olika namnformer i latinska urkunder. Byn Uders äldsta kända latiniserade namnform skrevs Oteraha.31 Senare har ortnamnet även skrivits som Odera, Otera, Udera och Udra, men kallades likafullt för Uder. Samma ort, på talad tyska och fem varianter på nå- got latinliknande, som alltså inte var avsett att användas i tal, utan endast i latinska texter. Att finna källorna För att söka efter vårt släktnamns äldsta ursprung och innebörd, är det gamla handskrivna urkunder av rätt pro- veniens som är av intresse. Lämpliga avgränsningar blir då ärkebiskopsdömets av Mainz förvaltningsområde, för ti- den från 80232 fram till ca 1400 då släkten successivt läm- nade Thüringen, och inledde sin etablering i Estland. För att överblicka förfädernas äldsta namnformer, visas nedan några sammanställningar33 över vad som står att finna i de angivna källorna.34 Källmaterialet utgörs huvudsakligen av tysk litteratur, företrädesvis s.k. Urkundenbücher, vilka i en katalog- 30 Se källförteckning. 31 Siebert sid 157 ff. 32 Den i källorna äldsta omnämnda urkunden. 33 Se tabellerna 1 - 5 nedan. 34 Se källförteckning. 8 liknande struktur återger urkunder enligt resp. boktitel, i avskrift och med lite kompletterande fakta. Flera av källorna är skrivna med tysk frakturstil, och de varierar stort i omfång, från ett par hundra till över tusen sidor. Sammanlagt ger källorna tillgång till innehållet i mer än 20.000 urkunder. Urkundsböckerna är alla i bokform, utan möjlighet till digitala sökningar, däremot finns register till hjälp för att inleda sökningar. Ytterligare källor skulle självklart ge en än större total datamängd, men sannolikt utan att tillföra något av större värde. Det primära värdet består i möjligheten att bedöma här redovisade data ur ett lingvistiskt perspektiv, för vilket urvalet av källor framstår som tillräcklig. En första sammanställning visas nedan, i tabell 1, bestående av namn och begrepp som kan antas ha någon form av koppling till släktnamnet, varför även några titlar medtagits, vilka kan visa vilka sammanhang och rela- tioner som personerna förekommer i, såsom ärkebis- kopsdömet av Mainz och Tyska Orden35 m.fl. Avsikten är att visa de olika former som släktnamnet förekommer i, samt med vilka frekvenser. Med enklare statistisk bearbetning och analys är förhoppningen att eventuella systematiska samband skall kunna tydliggöras.
Tabell
1 nedan visar hela urvalet. 35 Riddarorden grundad på 1100-talet, med omfattande besittningar i Baltikum vid början av 1400-talet. Se även Möller s 45, 298 och 314. 9 TABELL 1 NAMN ÅR KÄLLA Villa Körner/Corneri 802 Dob1Nr74 Körner/Corneri 973 Dob1Nr455 Cornere 997 MÜHLNr17 Körner/Cornere 997 Dob1Nr582 Alfried v. Körner 1130 Dob1Nr1249(före1130) Cornere/Körner 1143 MUB1Nr44 Heinrich de Curnera 1143 MÜHLNr41 Heinrich de Curnera/Körner 1143 MUB1Nr43 Heinrich v. Körner/Curnera 1143 Dob1Nr1464 Körner/Cornere 1143 Dob1Nr1472 Ministerial Heinricus de Cornere/Körner 1148 MUB1Nr107 Ministerial Heinricus de Corneren/Körner 1148 MUB1Nr110 Ministeriales: Heinricus de Cornere (Körner) 1148 MÜHLNr41 Ministerial Heinricus de Cornre/Körner 1150 MUB1Nr134 Cuno de Cornere 1151 MÜHLNr42 Hildebertus de Cornere 1151 MÜHLNr42 Ministerial Cuno de Cornere/Körner 1151 MUB1Nr163 Hartwigus de Othera 1155 MUB1Nr212 Ministerial Cuno von Körner 1180 MÜHLNr45 Ministerial Rudolf von Körner 1180 MÜHLNr45 Rudolf v. Körner 1180 Dob2Nr569 Rudolf von Körner 1180 MÜHLNr46 Rudolfus de Cornere 1180 MÜHLNr45 Rudolfus de Cornere/Körner 1180 MUB2Nr435 domini Theoderici de Udra 1201 UdENr161 Rudolf Vogt v. Körner 1219 Dob2Nr1866 Henricus de Cornere 1222 MÜHLNr61 Ritter Rudolf v. Körner 1222 Dob2Nr2012 Heinrich v. Körner 1225 Dob2Nr2233 Heinrich v. Körner/Chornre/Chorenre 1225 Dob2Nr2261 Heinricus de Chornre 1225 ThüNr35 Heinricus de Cornere 1225 MÜHLNr64 Henricus de Kornre 1225 MÜHLNr65 10 TABELL 1 NAMN ÅR KÄLLA Gottfrid v. Körner 1227 Dob2Nr2419 Heinrich v. Körner
1228
Dob3Nr14 Henricus et Theodericus fratres Cono Ritter v. Körner 1235 Dob3Nr583 Vogt Rudolf v. Körner 1237 Dob3Nr693 Heinrich Vogt v. Körner 1240 Dob3Nr922 Heinrich Knorre 1242 Dob3Nr1043 Heinrich Vogt v. Körner 1242 Dob3Nr1034 Heinrich v. Körner 1244 Dob3Nr1189 Dominus Heinricus de Cornre 1250 MÜHLNr109 Heinrich v. Körner 1250 Dob3Nr1790 Heinrich v. Körner 1250 Dob3Nr1819 Heinrich v. Körner/Cornere 1250 Dob3Nr1873 Heinrich v. Körner/Kornre 1250 Dob3Nr1799 Heinricus de Cornre 1250 ThüNr111 Henricus de Kornre 1250 MÜHLNr107 Henricus de Kornre 1250 ThüNr105 Werner v. Körner 1251 Dob3Nr1972 Henricus de Cornre 1251 MÜHLNr118 Ernfrid v. Körner
1255
Dob3Nr2350 Heinrich v. Körner/Cornre 1255 Dob3Nr2315 Heinrich v. Körner 1256 Dob3Nr2498 Heinrich v. Körner 1256 Dob3Nr2510 Hugo advocatus in Cornere 1256 MÜHLNr141(ca1256) Hugo de Cornre 1256 MÜHLNr135 Hugo v. Körner 1256 Dob3Nr2450 Teodericus de Cornre 1256 MÜHLNr137 Th de Cornre 1256 MÜHLNr135 Th. v. Körner 1256 Dob3Nr2450 Henricus miles de Cornere et Theodericus frater suus 1257 MÜHLNr148 Körner/Cornere 1257 Dob3Nr2528 Ritter Heinrich v. Körner 1257 Dob3Nr2614 H. de Cornere 1258 MÜHLNr151 Dietrich v. Körner 1259 Dob3Nr2777 11 TABELL 1 NAMN ÅR KÄLLA Heinrich v. Körner
1259
Dob3Nr2777 Dietrich genannt v. Körner 1260 Dob3Nr2838 Heinrich
genannt v. Körner 1260 Dob3Nr2838 Heinricus et Teodericus
milites Theodericus dictus Cnorre 1260 UdE1Nr415(ca1260) Dietrich v. Körner 1262 Dob3Nr3031 Heinrich v. Körner 1262 Dob3Nr3031 Heinrich, Ritter genannt v. Körner 1262 Dob3Nr3035 Heinrich, Ritter v. Körner 1262 Dob3Nr3029 Henricus de Cornre 1262 MÜHLNr166 Henricus miles dictus de Korner 1262 MÜHLNr167 Theodericus de Cornre 1262 MÜHLNr166 Dietrich Wolf v. Körner 1267 Dob4Nr135 Heinrich Knorre 1268 Dob4Nr155 dominus Hartwicus dictus Knorro 1269 UdENr508 Herwig genannt Knorro 1269 Dob4Nr412 Dietrich genannt Wolf, Ritter v. Körner 1270 Dob4Nr575 Dietrich und Erwig Gebrüder de Odera (Udra) dicti Knorren 1270 MÜHLNr203 Dietrich v. Uder/Odera genannt Knorren 1270 Dob4Nr501 Dietrich von Uder genannt Knorr 1270 UdENr518 Ertwicus de Odera dicti Knorren 1270 UdENr518 Hertwig von Uder genannt Knorr 1270 UdENr518 Theodericus de Odera dicti Knorren 1270 UdENr518
Goldwini
plebani de Kornre 1272 Dob4Nr778 Dietrich v. Körner, Ritter 1273
Dob4Nr988 Theodericus de Cornere 1273 MÜHLNr229 Dietrich v.
Körner, Ritter 1274 Dob4Nr1107 Theodericus miles de Cornre 1274
MÜHLNr240 Theodericus miles de Cornre 1274 UdENr543 Dietrich v.
Körner, Ritter 1276 Dob4Nr1319 Theodericus dictus de
Cornre 12 TABELL 1 NAMN ÅR KÄLLA Heinrich, Ritter v. Körner 1277 Dob4Nr1453 Hugo v. Körner 1277 Dob4Nr1453 Heinrich Körner, Ritter 1278 Dob4Nr1553 Heinrich v. Körner, DOBr. 1278 Dob4Nr1550 Heinrich v. Körner, Ritter 1278 Dob4Nr1553 Henricus de Kornere 1278 ThüNr294 Henricus de Kornere ordinis Theut. 1278 MÜHLNr266 Dietrich v. Körner, Ritter 1280 Dob4Nr1873 Dietrich, Ritter v. Körner 1280 Dob4Nr1856 Theodericus miles de Kornre 1280 MÜHLNr285 Theodericus miles de Kornre 1280 MÜHLNr286 Theodericus miles de Kornere 1280 MÜHLNr288 Dietrich v. Körner, Ritter 1281 Dob4Nr1927 Theodericus de Cornere miles 1281 MÜHLNr289 Dietrich v. Körner, Ritter 1282 Dob4Nr2011 Diterich von Kornre der ritter 1282 MÜHLNr299 miles Th.(eodericus) de Kornre 1282 MÜHLNr296 Dietrich v. Körner, Ritter 1283 Dob4Nr2163 Dietrich v. Körner, Ritter 1283 Dob4Nr2260 Theodericus de Cornre 1283 MÜHLNr310 Heinricus de Corner 1284 ThüNr389 Heinricus de Korner 1284 MÜHLNr312! Ritter Heinrich Vogt v. Körner 1284 Dob4Nr2278 dominus de Cornre Heinrico 1285 MÜHLNr321 Ehrenfrieds d. Roten v. Körner, Ritter 1285 Dob4Nr2509 Hermann v. Körner, Ritter 1285 Dob4Nr2402 Hugo de Cornre 1285 MÜHLNr320 Hugo ihr Vetter (patruelis) de Cornre 1285 MÜHLNr320! Hugo v. Körner 1285 Dob4Nr2398 Hugo, Vogt v. Körner 1285 Dob4Nr2509 Dietrich v. Körner 1287 Dob4Nr1453 Dietrich v. Körner 1287 Dob4Nr2670 Dietrich v. Körner 1287 Dob4Nr2703 Heinrich v. Körner 1287 Dob4Nr2672 Th. de Cornere 1287 MÜHLNr336 The.(oderico) de Cornere 1287 MÜHLNr339 13 TABELL 1 NAMN ÅR KÄLLA Gottfried von Körner 1288 ThüNr452n C. de Cornre miles 1289 MÜHLNr351 Herwicus dicti Knorren 1290 UdE1Nr670 Theodericus dicti Knorren 1290 UdE1Nr670 Erfrido milite dicto de Kornre 1291 MÜHLNr375 Gottfried von Körner/de Kornre 1291 ThüSid389 Gotefridus de Cornere 1292 ThüNr534 situm in villa Cornre 1292 MÜHLNr394 Heinrici de Kornre 1293 MÜHLNr407 Hertwicus dictus Knorre 1293 MÜHLNr405 Hertwicus dictus Knorre 1293 MÜHLNr409 Hertwicus dictus Knorre (e.1293) 1293 UdE1Nr701 Ritter Conrad de Kornre 1294 MÜHLNr425 Trute de Cornre
1294
MÜHLNr417 Conradus dictus de Cornre 1295 ThüSid392o Berthold
von Körner/Bertoldus einen Hof in Körner/in villa Cornre 1296 MÜHLNr458 Erenfridi senioris advocati de Cornre 1296 MÜHLNr458
Godfridus
de Kornere 1296 MÜHLNr455 Godfridus de Kornere 1296 ThüNr584
Gotfridus dictus de Kornre 1296 ThüNr590 Gotfridus dictus de
Kornere 1298 ThüNr614 [Gotfridus] de Kornre 1300 ThüNr642
Gotfrid[um] de Kornre 1300 ThüNr639 Gotfridi dicti de Kornre
1300 ThüNr644 Gotfridi dicti de Kornre 1300 ThüNr645 Gotfridus
de Kornere 1300 MÜHLNr508 Gottfried von Körner 1300 ThüNr643 Dietrich Knorre 1301 HStACalOr100Reinh17 Gotfridus de Cornre 1301 ThüNr648 Der Deutschordensprovincial Gotfried von Körner/Nos frater Gotefridus de Kornre de domo Theutonica
commendator 14 TABELL 1 NAMN ÅR KÄLLA Ermvert von Kornre
1303
ThüNr679 Gotefridus de Kornre 1303 ThüNr678 Gotfride von Kornre
1303 ThüNr675 Gotfride von Kornre 1303 ThüNr680 Gotfridus de
Kornere 1303 ThüNr672 Gotfridus de Kornere ordinis Thuringiam provencialis 1303 MÜHLNr533 Iohannes von Kornre 1303 ThüNr680 Gotfridus de Kornre
1304
ThüNr686 frater Gotfridus de Cornre Gotfridus de Kornre 1306 ThüNr722 Gotfridus dictus de Kornre 1306 ThüNr706 ville maioris Cornre 1306 ThüNr686 Conrad von Cornre 1307 ThüNr712 Gotfrid von Kornre 1307 ThüNr708 Alexander de Kornre 1308 ThüNr721 Gotfridus de Kornre 1308 ThüNr727 Gotfridus de Körnern 1308 ThüNr726 Gothfridus de Kornre 1308 ThüNr715 Cunradus de Kornre 1309 ThüNr728 Hufe in Körner mansum in Cornre situm 1309 ThüNr728 Rudolfus de Kornre 1310 MÜHLNr613 Theodericus Knorre
1311
MÜHLNr625 Rudolfus domini castri in Cornre 1312 MÜHLNr638 Die
Brüder Heinrich, Dietrich eine halbe Hufe in Körner/in campis ville Cornre 1313 MÜHLNr651 Heinricus dictus de Cornre miles 1313 MÜHLNr650 Gotfridus de Cornre 1314 MÜHLNr663 in Cornre 1314 MÜHLNr666 in Cornre 1314 MÜHLNr673 zu Körner/in Cornere 1316 MÜHLNr703 15 TABELL 1 NAMN ÅR KÄLLA zu Körner/ville Cornre 1316 MÜHLNr701 domini Rodolfi militis dicti de Kornre 1318 MÜHLNr738 Dietrich genannt Knorre 1319 UusGSid22 Theodericus dictus Knorre 1319 MÜHLNr750 Iohannes de Kornre
1320
MÜHLNr757 eine Hufe zu Körner/mansum
eine
Hufe zu Körner/uno manso in campis ville Kornre 1323
MÜHLNr789 Io.(hannes) de Kornre 1325 MÜHLNr806 Iohannis quondam domini in Cornre 1326 MÜHLNr810
Rudolfi
de Cornre militis 1326 MÜHLNr810 Rudolf von
Körner/Rudolfus Conradus dictus de Cornre 1328 MÜHLNr822 Rudolf von Körner/Rudolfe von Cornre 1328 MÜHLNr826 Henricus de Cornere 1329 MÜHLNr832 Rodolfe von Kornre
1333
MÜHLNr856 Tile Koch von Kornre 1333 MÜHLNr856 zu Körner/zu
Kornre 1333 MÜHLNr856 Henricus de Cornre census
nostri Rudolf von Körner/Rudolf von Kornre rytter 1335 MÜHLNr872 Iohanne de Kornre 1339 MÜHLNr917 Thilen Knorren/Thile Knorre/Thilen Knorren/Thile Knorr 1339 MÜHLNr918 Heise Knorre 1341 GOS4Nr160 Heisonis Cnorren 1341 S1200R Thyle Knorre 1341 MÜHLNr941 Tilonis Cnorren 1341 S1200R Fridericus de Kornre 1344 MÜHLNr965 Fridericus de Kornre 1344 MÜHLNr966 16 TABELL 1 NAMN ÅR KÄLLA Heyse Knorre 1347 UdSDSid63 Conrad von Kornre 1348 MÜHLNr1004 Thyle Knorre 1348 MÜHLNr1002 Heise Knorre 1350 GOS4Nr279(ca1350) Heysonis Knorren 1350 S1200R Heinrich Knorren 1353 ZistTNr110 Hertwich Knorre 1353 S1200R Hertwig Knorren 1353 ZistTNr110 Tyderich Knorren 1353 ZistTNr110 Heise Knorr 1358 UdSDSid75 Tile Knorr 1358 UdSDSid75 Heinrich Knorr 1361 UdSDSid81 Heyse Knorre 1361 UdSDSid80 Almere Knorre 1366 GOS5Nr32 Almere Knorre 1366 GOS5Nr69 Thilo Knorre 1368 SGÖNr249 Tile Knorr 1368 UdSDSid90 Kunradi Knorrin 1372 S1200R Hartwig Knorre 1381 UusGSid28 Heinrich Knorre 1381 UusGSid28 Johann Knorre 1382 HStACalOr100Marienw189 Heinrich Knorr 1384 UusGSid28 Heinrich von Knorr 1384 UusGSid28 Heinriche Knorre 1384 dWdESid458 Heinrichen Knorre 1384 dWdESid458 Henrici Knorren 1384 UusGSid28 Jutten Knorren 1384 dWdESid458 Katharina v. Knorr 1384 UusGSid28 Hans Knorre 1387 GOS5Nr689 Hans von Knorre 1388 ZistTNr146 Heinrich von Knorre 1388 ZistTNr146 Hertwig von Knorre 1388 ZistTNr146 Hans Knorre 1389 GOS5Nr783 Hertwig Knorre 1389 SGÖNr332 Johann Knorre 1392 HStACalOr100Marienw199 dicto Knorren 1397 GOS5Nr1044 Almar Knorre 1400 GOS5Nr1215 Almar Knorre 1400 GOS5Nr1267 Hans Knorre 1400 GOS5Nr1233 17 Kommentarer till Tabell 1: Ibland förekommer samma namn och år flera gånger, men då med olika källor. Detta visar att personen i fråga nämns i flera än en (1) urkund, vilka skrevs samma år. Det förekommer även att samma namn, årtal och källa anges fler än en (1) gång, vilket blir fallet då t.ex. en far och dennes son nämns i samma källa, och båda har samma tilltalsnamn, vilket inte är helt ovanligt. Därtill kan samma tillnamn ses flera gånger under samma år, och i samma källa, vilket blir fallet då bröder, med samma tillnamn, nämns i samma urkund. Men det förekommer även att man inom samma familj använde olika tillnamn, samtidigt. I en urkund från 22/1 1358, omnämns de tre bröderna Curd, Heise och Tile. Trots att de är bröder, namnges de i urkunden med två olika tillnamn, Curd von Udra, Heise Knorr och Tile Knorr. Det medför att såväl årtal som källans beteckning repeteras tre gånger, med en rad för vardera brodern. Tabell 1 visar att syntaxen, formen för hur tillnamn skrevs, är tydlig, distinkt och uppenbart väldigt fast. Den tillämpades konsekvent, alltså tilltalsnamn och hemort, och i just den ordningsföljden, vilket f. ö. verkar ha gällt för de flesta adliga familjennamn vid den här tiden. Släkt- boken36 såväl som andra källor visar dessutom på många namn som skrevs på samma grundform, men med ytterli- gare tillägg, såsom Conradus dicti de Rusteberg, Lodewici de Mengershusen, Hermannus de Schadeberch, Conradi de Odera, Hermann von Wintzingerode. Alltså på formen 36 Möller et al. 18 tilltalsnamn + från + hemort. Den uppmärksamme läsaren ser att tabell 1 visar på en intressant systematisk förändring, som avser formen för hur namnen skrevs. Tabellen är sorterad i stigande kronologisk ordning. Fram till och med 1339 anges alla varianter av släktnamnets grundform, Cnorre Kornre etc. på formen tilltalsnamn + från + hemort. Efter 1339, noga räknat från och med 2:a raden (av 2) för år 1339 dyker en annan form upp. Den tidigare namnformen upphör dock inte att användas, den förekommer även senare, men är inte längre lika dominerande som före 1339. Det som händer är att efter 1339 visar tabell 1 på 37 förekomster där tillnamnet följer direkt på tilltalsnamnet. Dessa visas även separat, i tabell 2 nedan. De tidigare förklarande or- den som från, von, de, dictus m.fl. finns inte med. I praktiken innebär detta att skrivarna inte uttrycker att tillnamnet också är personens hemort. Med de små orden von, de och dicti försvann förvå- nande mycket information. Det senare skrivsättet ser onekligen väldigt enkelt ut, ett förnamn + tillnamn. Kan- ske skall det förändrade skrivsättet ses som tidiga exempel på övergången från tillnamn till senare tiders efternamn? Vid ungefär samma tid ses även en tendens till att andelen urkunder skrivna på latin avtar, medan andelen tyskspråkiga ökar något. I tabell 1 ses detta i förekoms- terna av latinliknande respektive tyska namnformer. Tabell 2, visar ett urval från tabell 1, där tillnamnet inte längre anges som ortnamn, efter 1339. 19 TABELL 2 NAMN ÅR KÄLLA Thilen Knorren/Thile Knorre/Thilen Knorren/Thile Knorr 1339 MÜHLNr918 Heise Knorre 1341 GOS4Nr160 Heisonis Cnorren 1341 S1200R Thyle Knorre 1341 MÜHLNr941 Tilonis Cnorren 1341 S1200R Heyse Knorre 1347 UdSDSid63 Thyle Knorre 1348 MÜHLNr1002 Heise Knorre 1350 GOS4Nr279(ca1350) Heysonis Knorren 1350 S1200R Heinrich Knorren 1353 ZistTNr110 Hertwich Knorre 1353 S1200R Hertwig Knorren 1353 ZistTNr110 Tyderich Knorren 1353 ZistTNr110 Heise Knorr 1358 UdSDSid75 Tile Knorr 1358 UdSDSid75 Heinrich Knorr 1361 UdSDSid81 Heyse Knorre 1361 UdSDSid80 Almere Knorre 1366 GOS5Nr32 Almere Knorre 1366 GOS5Nr69 Thilo Knorre 1368 SGÖNr249 Tile Knorr 1368 UdSDSid90 Kunradi Knorrin 1372 S1200R Hartwig Knorre 1381 UusGSid28 Heinrich Knorre 1381 UusGSid28 Johann Knorre 1382 HStACalOr100Marienw189 Heinrich Knorr 1384 UusGSid28 Heinriche Knorre 1384 dWdESid458 Heinrichen Knorre 1384 dWdESid458 Henrici Knorren 1384 UusGSid28 Jutten Knorren 1384 dWdESid458 Hans Knorre 1387 GOS5Nr689 20 TABELL 2 NAMN ÅR KÄLLA Hans Knorre 1389 GOS5Nr783 Hertwig Knorre 1389 SGÖNr332 Johann Knorre 1392 HStACalOr100Marienw199 Almar Knorre 1400 GOS5Nr1215 Almar Knorre 1400 GOS5Nr1267 Hans Knorre 1400 GOS5Nr1233 Jämför de minimerade namnformerna i tabell 2 med med namnen i tabell 3 nedan. Där visas ett urval av per- sonnamn från tabell 1, där klosterskrivarna i stället har kompletterat, utöver det allra nödvändigaste. TABELL 3 I URKUNDEN
I
ÖVERSÄTTNING Henricus et Theodericus fratres Heinricus et Teodericus milites et fratres dicti de Kornere Väpnare, bröder, kallas från Kornere dominus Hartwicus dictus Knorro Slottsherre, kallas Knorro Herwig genannt Knorro Kallas för Knorro Dietrich genannt Wolf, Ritter v. Körner Kallas Varg, riddare från Körner Dietrich und Erwig Gebrüder de Odera (Udra) dicti Knorren Bröder från Uder/Udra kallas Knorren Dietrich v. Uder/Odera genannt Knorren Från Uder/Odera kallas Knorren Dietrich von Uder genannt Knorr Från Uder kallas Knorr Ertwicus de Odera dicti Knorren Från Uder/Odera kallas Knorren Hertwig von Uder genannt Knorr Från Uder kallas Knorr Theodericus de Odera dicti Knorren Från Uder kallas Knorren Herwicus dicti Knorren Kallas Knorren Theodericus dicti Knorren Kallas Knorren 21 TABELL 3 I URKUNDEN I ÖVERSÄTTNING Erfrido milite dicto de Kornre Väpnare, kallas från Kornre Gotfridi dicti de Kornre Kallas från Kornre Gotfridi dicti de Kornre Kallas från Kornre
Die
Brüder Heinrich, Dietrich domini Rodolfi militis dicti de Kornre Slottsherre, väpnare, kallas från Kornre Dietrich genannt Knorre Kallas Knorre Theodericus dictus Knorre Kallas Knorre Dietrich genannt v. Körner Kallas från Körner Heinrich genannt v. Körner Kallas från Körner Heinrich, Ritter genannt v. Körner Riddare, kallas från Körner Theodericus dictus Cnorre Kallas Cnorre
Henricus
miles dictus de Korner Väpnare, kallas från Korner Theodericus
dictus de Cornre Hertwicus dictus Knorre Kallas Knorre Hertwicus dictus Knorre Kallas Knorre Hertwicus dictus Knorre Kallas Knorre Conradus dictus de Cornre Kallas från Cornre Gotfridus dictus de Kornre Kallas från Kornre Gotfridus dictus de Kornere Kallas från Kornere Gotfridus dictus de Kornre Kallas från Kornre Heinricus dictus de Cornre miles Kallas från Cornre väpnare Conradus dictus de Cornre Kallas från Cornre Alfried v. Körner Från Körner Ministerial Heinricus de Cornere/Körner Ministerial, från Cornere/Körner Cuno de Cornere Från Cornere Ministerial Cuno von Körner Ministerial, från Körner Ministerial Rudolf von Körner Ministerial, från Körner Rudolfus de Cornere Från Cornere 22 TABELL 3 I URKUNDEN I ÖVERSÄTTNING Rudolfus de Cornere/Körner Från Cornere/Körner Rudolf Vogt v. Körner Fogde från Körner Henricus de Cornere Från Cornere Ritter Rudolf v. Körner Riddare, från Körner Heinrich v. Körner Från Körner Heinrichv.Körner/ Chornre/Chorenre Från Körner/Chornre/Chorenre Heinricus de Chornre Från Chornre Heinricus de Cornere Från Cornere Henricus de Kornre Från Kornre Om vi antar att släktnamnet har bildats på samma sätt som för andra adliga familjer vid den här tiden, måste släktnamnet förekomma i två olika betydelser. Dels som släktnamn, på formen tilltalsnamn + von/de/från + ortnamn. Men det måste även förekomma utan någon annan funktion än som namnet på en viss ort. Att det har använts som tillnamn, alltså föregångaren till våra dagars efternamn, är ju uppenbart. Men, från vilket ortnamn skulle olika stavningar av Cnorre, Cornre, Knorre m.fl. kunna härledas?
För
bättre överblick, se här en separat samman- ställning av alla
förekomster av latinliknande ortnamn, samt tillnamn, i
tabellerna 4 och 5. 23 TABELL 4 ORTNAMN37 156 st TABELL 5 TILLNAMN 67 st Stavning Antal Stavning Antal Kornre 53 st Knorre 35 st Cornre 48 st Knorren 16 st Cornere 28 st Knorr 10 st Kornere 15 st Cnorren 2 st Curnera 3 st Knorro 2 st Chornre 2 st Cnorre 1 st Corneri 2 st Knorrin 1 st Korner 2 st Chorenre 1 st Corner 1 st Corneren 1 st Släktboken visar att några av släktens äldsta kända hemorter var Rusteberg, Scharfenstein, Hanstein, Uder, Fredelant, 38 Sollstedt, Mengershusen, Schadeberg och Wintzingerode. Alla dessa är väl belagda både som ort- namn och som tillnamn,39 om än med olika stavningar. Åter, det är uppenbart att den helt dominerande formen för bildandet av tillnamn, var att använda namnet på den egna hemorten. För att söka efter släktnamnets tillkomst och inne- börd, blir följande sökbegrepp av vikt. 1. Ett ortnamn från vilket personnamn som Cnorre, Cornre, Knorre etc. kan härledas. 2. Orten skall vara belägen inom Mainz förvaltnings- 37 Urkundsböckerna anger latiniserade ortnamn även på tyska, de i tabell 4 anges alltid som Körner. 38 Friedland. 39 Härledda från dessa ortnamn. 24 område, och ha varit av betydelse för ärkebiskopsdömet omkring åren 800-1200. Punkt 1 ovan, utesluter ju uppenbart ortnamn som Rusteberg, Uder m.fl., även efter en klosterskrivares ev. bearbetning till något latinliknande. I tabell 4 ovan visas ortnamn som i latiniserad form skrevs som Cornre, Corner, Chornre etc. På tyska var byns namn Körner, och den heter så än idag. Det tyska namnet förekommer dock aldrig i de latinska urkunderna, utan i dessa har skrivarna konsekvent latiniserat namnet. Och som en följd av att olika urkunder skrevs av olika skrivare, så förekommer ortnamnet i ett flertal olika stavningar. I tabell 4 ovan visas 156 före- komster av orten Körner, i 11 olika latinliknande stav- ningar. Byn Körner Vi vet att förfäderna var anlitade40 av ärkebiskops- dömet av Mainz. Om man söker efter vad som vid den här tiden faktiskt tillhörde Mainz, så framgår att Rusteberg och byn Uder inte utgjorde ärkebiskopsdömets östligaste utposter. Strax öster därom,41 inom Mainz domäner, var en befäst slottsborg belägen, mitt i byn Körner. Strax intill låg klosterborgen Volkenroda.42 Rester efter båda dessa borgar kan ses på plats än idag. Vad hade då ärkebiskopsdömet av Mainz för intres- 40 Ministerialer, riddare och slottsfogdar. 41 45 km. 42 Tillhörande cistercienserorden. 25 sen i Volkenroda och Körner? Mainz var vid den här tiden det mäktigaste av sammanlagt tre ärkebiskopsdömen. Till det stora förvaltningsområdet hörde under medeltiden över 500 slott, borgar och kloster.43 För för-valtningen av alla egendomar användes ett väl utvecklat system med förläningar, som innebar att förvaltningen överläts till betrodda familjer, ofta riddare, som kunde hålla med väpnare till häst. Deras uppgift var att försvara och tillvarata ärkebiskopens intressen på plats, försvara slott och borgar, sköta uppbörden av skatter, avgifter, arrendeintäkter m.m., men även att årligen hålla ting för att lösa juridiska tvister inom förläningen. Slottsborgen i Körner, liksom klostret Volkenroda kan därför mycket väl ha varit av liknande betydelse för Mainz, på ungefär samma sätt som slottet Rusteberg be- skrivs i Släktboken44. I samband med frankernas erövring av Thüringen på 500-talet, kom förmögna frankiska adliga familjer att bosatta sig i området. I Körner ses familjen von Cornre som ägare till slottsborgen i Cornre.45 Frankernas er- övringar medförde även att jordbruket och boskaps- skötseln utvecklades, med ökad avkastning som följd. Källorna46 visar även att ungefär 1,5 km söder om Körner var gården Horne belägen. Den användes av von Cornere (från Körner) för boskapsskötsel, med stora 43 Grathoff s 577 ff. 44 Möller et al. 45 Av det får man anta att borgen ursprungligen uppfördes som en del av Karl den Stores omfattande och framgångsrika strategi med befästa borgar på en dagsmarschs avstånd. 46 Freybote. 26 hjort- och fårahjordar, samt för hästavel. Denna lilla ort Horne, nämns i en urkund då ärkebiskopens ministerial Sibold von Cornere (från Körner), 1180 säljer den till klostret Volkenroda. Vilket också bekräftas av ärkebiskop Conrad av Mainz. 47 Sibolds söner, bröderna Cuno och Rudolf von Cornere säljer också stora markområden till klostret.48 På grund av oroligheter och strider kom slottsborgen i Körner att raseras 1074, för att senare återuppföras. Samma öde drabbade också slottet Rusteberg, som rase- rades 1144, för att senare återuppföras. Därtill, med tanke på att stridigheter och anfall vid den här tiden inte var helt ovanliga, så måste ibland behov ha uppstått för ärke- biskopen att ändra på bemanningen. Ministerialerna med familjer kom därför att flytta därför ibland, allt eftersom behovet förändrades. Kanske kan det ha medfört att familjen von Cornre kom att lämna Körner, för att fort- sätta som ärkebiskopens förtrogna ministerialer på Ruste- berg? I korthet här några betydelsefulla händelser49 som sammantaget visar på att vi kan betrakta även Körner, med klostret Volkenroda intill, som av minst samma släkt- nära betydelse för förfäderna som Rusteberg och Uder. • Under ärkebiskop Adalbert I. (1111-1137) utöka- des Mainz territorium betydligt. • Volkenroda omnämns för första gången 1074, och 47 Urkundenbuch Mühlhausen, nr 43. 48 Ibid nr 33. 49 Freybote. 27 1131 grundlades där cistercienserklostret Volken- roda, av 12 munkar och en abbot, och invigdes pingsten 1150 av ärkebiskopen av Mainz. • Rusteberg nämns för första gången 1123, raserades 1160 av ärkebiskopens rival, lantgreve Ludwig II. av Thüringen. • Våren 1074 slogs kejsar Heinrich IV:s styrkor ned av de upproriska Thüringerna. Den lokala adeln och bondebefolkningen krävde att både borgen i Volkenroda, och slottsborgen i byn Cornre skulle förstöras. Några månader efter kejsar Heinrich IV:s nederlag gick han till motattack, och tillsammans med allierade besegrades de rebelliska thüringerna och sachsarna vid byn Nägelstädt. • Grundare och stiftare till det med tiden allt rikare och välbeställda klostret Volkenroda var grevinnan Helinburgis von Gleichen 50 och hennes bror Lamprecht. • Klostret Volkenroda invigdes 1150 av ärkebiskop Heinrich av Mainz. Många furstar, grevar och adliga närvarade för att betyga klostret sin aktning, och överlämna gåvor. • Staden Mühlhausen överlät den f.d. borgen Burgstadl. • 1139 överlåter Hertiginnan Gertud av Sachsen kvarnen Fortmühle, öster om Grabe.51 50 Möller et al., sid 25, 26, 28, 33, och 34. 51 Urkundenbuch Mühlhausen nr 37. 28 • 1139 överlåter kejsar Conradus III kvarnen vid Germar, urkunden bevittnad med sigill av 4 bis- kopar, 3 furstar, 8 grevar och 2 abbotar. • Efter att ännu en kvarn hade förvärvats, hade nu klostret tre kvarnar i byn Görmar, en kvarngård och 16 gårdar om 120 ha, vilka kung Adolf av Nassau 1296 dessutom beviljade skattefrihet.52 • 1223 ger kung Heinrich VII sitt samtycke till att två borgmän i Mühlhausen, bröderna Swikerus och Conradus, vilka var förlänade kvarnen i Burrich (Burgrieth), fick överlåta den till klostret Volken- roda.53 • 1229 skänker ärkebiskop Christian av Mainz sitt gods i Breitenbich till klostret Volkenroda.54 • 1250 säljer klostret Volkenroda kvarnen vid Boll- stedt till cistercienserklostret Reifenstein.55 • 1260-1267 köper klostret Volkenroda kvarn, kvarn- byggnader och 13 bondgårdar (ca 98 ha) för 154 mark av bröderna Johannes och Hugo von Weiden- see.56 • 1285 köper klostret Volkenroda kvarnen mitt i byn Cornre, med tillhörande byggnader.57 52 Ibid., nr 462 53 Ibid., nr 62 54 Ibid., nr 74 55 Ibid., nr 110 56 Ibid., nr 152, 1036. 57 Ibid., nr 320-321. 29 • 1314 köper klostret Volkenroda en andel i den tidi- gare slottsborgen i Cornre.58 • Kejsar Otto IV av Braunschweig överlåter sin del av en gård i Cornre till klostret, och bekräftar cister- ciensermunkarnas rätt till kvarnen i Görmar.59 När klostret stod på sin höjdpunkt under 12- och 1300-talen, var det ett av de rikaste och mest respekterade klostren, med 80 underlydande byar, mark, skogar, jord- bruk, bondgårdar, vinodlingar, 17 fiskdammar m.m. för vilka klostret de erhöll arrenden och andra inkomster. Till klostret hörde även fastigheten Klostergården, innanför Mühlhausens stadsmur.60 Var finns släktnamnets ursprung? Efter att ha uttömt till synes alla tänkbara källor, så har ändå ingen klockren förklaring av släktnamnets ur- sprung kunnat ses. Däremot framgår det att någon form av koppling till ortnamnet Körner kommit allt närmare. Till och med väldigt nära, men ändå inte ända fram. Som om det vore dags nu att ge upp projektet, och acceptera situationen. Men, efter en tid, och av en ren slump i samband med ett besök 2012 på institutionen för moderna språk,61 till vilken även hör forskning och undervisning i bl.a. latin, kom ett mycket värdefullt sammanträffande att ske med 58 Ibid., nr 666. 59 Ibid., nr 57. 60 Ibid., nr 58. 61 Uppsala Universitet. 30 professor emerita Monica Hedlund (1940-2016). en stunds samtalande om problemet, och funderande, nämner hon ordet metates, plockar fram några titlar ur en bokhylla, och ger spontant en omfattande utläggning om fenomenet lingvistisk metates. Med exempel, och rekommendationer av ett antal titlar i ämnet. Kunde det bli bättre? Icke. Se här nedan resultatet efter några ytterligare lärorika sammanträffanden. Lingvistisk metates och interversion Låt oss titta närmare på några vanligt förekommande följder av metates,63 men som trots det ändå är närmast helt okända fenomen för andra än utbildade lingvistiker. Interversion innebär omkastning av två angränsande språkljud, oftast r och l. Detta är vanligt i svenska former av utländska namn, exempelvis Andreas blir Anders, Bri- gida blir Birgitta och Kristina blir Kerstin. Ett annat exem- pel är latinets crux, som när det överförts till andra språk blivit till engelskans cross, tyskans Kreutz, och på svenska kors. Lingvistisk metates innebär omkastning av språkljud, trots att de inte är angränsande. Ett vanligt exempel på det är när svenskar uttalar landet Schweiz som ”sweitsch”. Anledningen till att metates inträffar, är ofta att uttalet blir enklare, mindre komplicerat. Metates innebär att en kon- sonant, de vanligaste är även här r och l, som när de 62 Professor i latin med latinsk paleografi och kodikologi vid Uppsala Universitet, samt hedersdoktor i teologi vid Lunds Universitet. 63 Ej att förväxla med metates inom kemi. 31 62 Efter återfinns i etymologiskt närbesläktade ord, får en annan placering, de byter plats, särskilt i samband med att ordet överförs från ett språk till ett annat.64 I en beskrivning från 1800-talet av metates,65 som kommer av grekiskans ung. "ändrad ordningsföljd" be- skrivs tre former av detta språkliga fenomen. 1. En konsonant och en angränsande vokal byter plats, exempel:
ty
brunn ty born 2. Två direkt på varandra följande konsonanter ersätts, exempel: äldre ty wefsa lat vespa eng hapse eng hasp eng aks eng ask 3. Två konsonanter som omger en vokal, byter plats med varandra. Metates kan också innebära platsbyte mellan inte näraliggande ljud. Se här några exempel på detta vid översättning från latin till spanska: 64 Uttalskompendium. University of Iceland. 65 Kühn sid 10 ff. 32 Lat parabola sp palabra Lat miraculum sp milagro Lat periculum sp peligro Lat crocodilus sp cocodrilo Många språk har ord som visar på förkomsten av fenomenet metates. 66 Urspsrungsordet före det att en metatesförändring har inträffat, kan härledas från äldre former av ord i ett språklexikon, eller, om inga former finns bevarade, genom s.k. fonologisk rekonstruktion. På engelska var det ursprungliga ordet för fråga ax, vilken bl.a. kan ses i gamla biblar. Men det kom att omvandlas till ask, före Shakespeares tid, även det ett resultat av lingvistisk metates. Metates är upphovet till många ord som fått sin form under historisk tid. Bird och horse löd ursprungligen, i gammal engelska, bridd resp. hros, och dagens wasp kommer av waeps. Beorht för bright i äldre engelska, blev genom metates först bryth, och senare i modern engelska till bright. Metates förklarar en del vanliga språkliga misstag, som att barn kan uttala spagetti som pasketti, Birgitta som Skibitta, Thailand som Thaliand, regissör som ressigör m.m.
Ytterligare
några exempel på metates:67 66 Vissa språk, som hebreiska, har det även som en del av sin grammatik. 67 http://en.wikipedia.org/wiki/Metathesis_(linguistics) 33 Metates inom samma språk foliage foilage spagetti pasketti cavalry calvary ax ask nuclear nucular prescription perscription introduce interduce asterisk asterix cavalry calvary foliage foilage pretty purty Bernstein Brennstein
Metates
vid översättning till annat språk eng to wrestle nederl
worstelen it profumeria ty Parfümerie 34
Metates
vid översättning till annat språk ty dreißig eng thirty Vad händer om vi prövar hypotesen om en inverkan av lingvistisk metates på släktnamnet? Släktnamnet efter lingvistisk metates... Låt oss nu betrakta tabell 4 lite närmare. De 156 före- komsterna av det tyska ortnamnet Körner, skrevs alltså av olika klosterskrivare på 11 olika sätt, i avsikt att likna latin. Det vi ser är alltså just så som de medeltida skrivarna ansåg att ortnamnet Körner skulle se ut, i en tidstypisk la- tinsk form. Försök nu att uttala ett av dessa, bokstavs- kombinationen C o r n r e. Det för tankarna till "tungvrickning" eller hur? Cornre måste vara resultatet av en rent teoretisk konstruktion, utan någon möjlig acceptans i allmänt talspråk. Och, märk väl, varken Cornre eller något av de andra latinliknande ortnamnsformerna användes i dagligt tal. De var helt och hållet skapade för att passa in i latinsk text, alltså för att tittas på. Inte för att uttalas. 35 I de latinska urkunderna, där hade de sin rätta funk- tion, de bidrog till att ge ett elegant och bildat intryck, så att urkunden ingav betraktaren ett mått av respekt och aktning. Alltså något förmer, utöver vad ursprungsordet i den talade formen Körner förmedlade. Ortnamnet kom därmed att överföras från ett språk till ett annat, vilket alltså är en av de allra vanligaste anledningarna till att feno- menet lingvistisk metates inträffar. Därtill, ortnamnen Corner, Korner, Cornre, Kornre och Chornre i sina latiniserade former, kan alla efter inverkan av den allra enklaste formen av metates, bli till Cnorre, Knorre, Cnorre, Knorre respektive Chnorre. Och det helt utan att varken tillföra eller ta bort en endaste bok- stav. Allt som behövs är att byta plats på en eller ett par bokstäver. Utan större svårigheter kan även Körners öv- riga latinliknande ortnamnsformer bli till de former av till- namn som ses i tabell 5. Att uttala Corner, Korner, Cornre, Kornre och Chornre gav just den sorts svårigheter och motstånd som är så typiska för när metates inträffar. Eftersom varken allmänheten, eller de i en urkund omnämnda parterna var läs- och skrivkunniga, måste det rimligen också ha uppstått situationer, där en skrivare blir tillfrågad om vad som står i en viss urkund. Vilka namn anges, vilka personer har lovat och förbundit sig till vad osv. I en sådan situation skulle den tillfrågade skrivaren komma att uttala något eller några av orden Corner, Korner, Cornre, Kornre och Chornre. Av urkundernas årtal att döma,68 kan antalet involverade skrivare faktiskt 68 Se tabellerna 1 och 2. 36 närma sig 200, och då ortnamnet Körner, bara i det här arbetet har visats i 11 olika latiniserade varianter, kan det mycket väl inträffa att den tillfrågade skrivaren ser ort- namnet (Corner, Korner, Cornre, Kornre eller Chornre) för första gången. Alltså ett ortnamn konstruerat av någon kollega. Skrivaren läser upp texten för sina besökare. På tyska. Oavsett hur skicklig skrivaren än var som talare, så var ju ändå åhörarna analfabeter. Därför kan de rimligen inte ha fått någon klarare uppfattning om hur orden de hörde, såg ut i skriven form. Vilka bokstäver som de ut- talade orden bestod av, och än mindre i vilken ordningsföljd som bokstäverna stod. Corner, Korner, Cornre, Kornre och Chornre kom däremot att i talspråk enkelt, flytande och lätt att uttalas Cnorre. Skrivaren kan ha "snubblat" på orden, han kan även medvetet ha förenklat uttalet, av hänsyn till sina besökares tillkortakommanden vad gällde texter och bokstäver. Vad händer då i nästa led? Besökarna måste ju ha haft någon anledning till att be skrivaren om hjälp, för att senare använda informationen till något. Men, oavsett till vad, så skall de alltså senare, ur minnet återberätta vad de hört, utan att ha något stöd av att i tanken veta hur orden såg ut i skrift. Med stor sannolikhet har orden Cornre, Cornere Chorenre etc. spontant, i första eller senare led, kommit att uttalas som olika former av Cnorre, Knorre etc. 37 Om så, är släktnamnet von Knorring ursprungligen bildat på den helt dominerande dåtida formen, hemortsnamnet, och som långt senare skulle bli till våra dagars efternamn.
I det här fallet, den dåtida
hemorten Körner. I en latinsk skepnad. 38
Urkund
av den 16/10 134169
skriven på pergament. Tre av
släktens förfäder, tillika bröder, nämns i den tyska texten.
Heise Knorre, 70
Thile Cnorren71
och Cordes de Odera. 72
De bevittnar överenskommelsen med
sina per- sonliga sigill, de tre till vänster på bilden. Texten
visar namnen lätt påverkade av tyska, medan sigillens namn är
mera latinliknande, HEISONIS CNORREN, TILONIS CNORREN och CONRADI
DE ODERA. De två första sigillen visar namnformen Cnorren,
alltså ortnamnet Körner efter inverkan av lingvistisk metates,
medan Conrads sigill visar att han bodde i Uder. 69 von Knorring sid 72 ff, 136 ff. 70 Av tyskans Heinrich von Körner. 71 Av tyskans Dietrich von Körner. 72 Av tyskans Kurt von Uder. 39 40 Litteraturförteckning Bach, Adolf. Die deutschen Personennamen. II Auflage. Winter, Heidelberg 1953. Braun, Hans-Gert. Wo kommen nur diese Wörter her? Artikel i Wert der Sprache s. 14 ff. Freybote, Heinz. Orts-Chronik Volkenroda-Gemeinde Körner. Mühlhausen 1994. Gottschald, Max. Deutsche Namenkunde. Lehman, München 1932. Grimm. Gebr. Grimm. Deutsches Wörterbuch von Jacob Grimm und Wilhelm Grimm. 16 Bde. Leipzig, Hirzel 1854-1960. von Knorring H. Sigillen från 1200-talets Rusteberg Die Siegel von Rusteberg im 13. Jh. ISBN 978-91-633-9534- 5. Uppsala 2011. Kühn, A. Über Wurzelvariation durch Metathesis. Max Cohen & Sohn, Bonn, 1868. Müller, Friedrich. Müllers Grosses Deutsches Ortsbuch. ISBN 3-9806299-1-0. 10:e uppl. Wuppertal 1953. Münzberg, A. u. B. Orts-Chronik Volkenroda. 802-2002 1200 Jahre Körner. Körner u. Bad Langensalza 2002. NE Nationalencyklopedin. 41 Penzler, Johs. Ritters Geographisch-statistisches Lexikon, 8:e uppl. Bd I, Leipzig 1898. Posse, Otto. Die Siegel des Adels der Wettiner Lande, Band II. Baensch, Dresden 1906. Siebert B, Uder und seine Geschichte. Cordier, Heiligenstadt 1938. Möller, Pontus et al. Ätterna Knorring. Helsingfors 2000. ISBN 952-5130-053. ISSN 0355-3175. Udolph J. Prof. Udolphs Buch der Namen. Bertelsmann 2005.
Uttalskompendium.
University of
Iceland, Källförkortningar
avseende Urkundenbücher Dob1 Regesta diplomatica necnon
epistolaria historiae Thuringiae. Otto Dobenecker. Jena,
[1895]-1939. Bd 1. dWdE Die Wüstungen des Eichsfeldes.
Levin Freiherr von Wintzingeroda-Knorr. Duderstadt reprint 1995
(Orig. 1903). ISBN 3-923453-70-1 dWdE Die Wüstungen des
Eichsfeldes. Levin Freiherr von Wintzingeroda-Knorr. Drucke
Verlag, Duderstadt 1995. ISBN 3-923453-70-1. 42 Källförkortningar avseende Urkundenbücher GOS4 Geschichtsquellen der Provinz Sachsen und angrenzender Gebiete. Herausgegeben von der Historische Kommission für die Provinz Sachsen und für Anhalt. Band 32. Urkundenbuch der Stadt Goslar und der geistlichen Stiftung daselbst. Del IV. (1336 bis 1365). Otto Hendel Verlag, Halle 1905. GOS5 Geschichtsquellen der Provinz Sachsen und angrenzender Gebiete. Herausgegeben von der Historische Kommission für die Provinz Sachsen und für Anhalt. Band 45. Urkundenbuch der Stadt Goslar und der geistlichen Stiftung daselbst. Del V. (1366 bis 1400). Otto Hendel Verlag, Berlin 1922. HBdhS Handbuch der historischen Stätten, Bd 9, Thüringen, Patze, Kröner Verlag, Stuttgart, 1968. Sid 453 ff HStA Urkundsbeteckning i Hauptstaatsarchiv Hannover. MUB1 Mainzer Urkundenbuch Bnd I 1137-1175 Darmstadt 1968. MUB2 Mainzer Urkundenbuch Bnd II 1137-1200 Darmstadt 1971. MÜHL Urkundenbuch der ehemals freien Reichstadt Mühlhausen in Thüringen. Bearb. Karl Herquet und W. Schweineberg. Waisenhauses Verlag, Halle 1874. S1200RSigillen från 1200-talets Rusteberg Die Siegel von Rusteberg im 13. Jh. von Knorring H, Uppsala 2011. ISBN 978-91-633-9534-5. 43 Källförkortningar avseende Urkundenbücher SGÖ Urkundenbuch der Stadt Göttingen bis zum Jahre 1400. Dr. Gustav Schmidt. Hannover 1863. Thü Thüringische Geschichtsquellen. Urkundenbuch der Deutschordensballei Thüringen. Namens des Vereins für Thüringische Geschichte und Altertumskunde. Karl. H. Lampe. Erster Band. Gustav Fischer, Jena 1936. UdE1 Urkundenbuch des Eichsfeldes Teil I. Bearbeitet von Alois Schmidt. Duderstadt nachdruck 1997. ISBN 3-932752-07-4. UdSD Urkundenbuch der Stadt Duderstadt bis zum Jahre 1500. Julius Jäger. Hildesheim 1885. UusG Uder und seine Geschichte. B. Siebert. Cordier, Heiligenstadt 1938. ZistT Aus der Geschichte des ehemaligen
Zisterzienserklosters
Teistungenburg. Helmut Godehardt/Manfred Conraths. Mecke,
Duderstadt 1999. 44
|
